Själva F1-racet gick åt pipan. Räikkönens F1-karriär under 2009 har varit lika med en påse med skit. I övrigt är jag lite förtjust i Spanien och Barcelona. En mäktig stad på alla sätt och vis. Att jag läste 3 år spanska i högstadiet märks inte alls. Kommer inte ihåg någonting. Om jag bortser de klassiska turist-termerna. Jag lärde farsan att säga “donde esta” när han letade efter något.

I förbifarten nämnde jag också att de har ofta “os” i slutet på ord.
Far min trodde nu på fullaste allvar att han kunde språket.

Far: Donde esta tunnelbanaos?
Far: Una cigarettos paketos, tackos.
Far: Donde esta en bra köttrestaurang?
Far: Wow! F1:os är snabba bilos.
Far: Una hot rock, tackos.

Farsan är en kul prick!

(jag som fotograf)

(farsan - mästerfotografen)

Jag lever!!! Jag lever!!!
Har ännu inte hunnit beskåda Barcelona stad eftersom jag kom hit så sent igår natt. När jag reser utan min familj är jag inte så kräsen över vart jag sover och bor. Jag kan bo i ett ruckel mer eller mindre. Jag har ju bara mig själv att tänka på. När jag bokade hotell på nätet innan jag reste hit märkte jag stora prisskillnader på boendet i Barcelona.

Att bo utmed huvudgatan (Les Rambles) skulle kostat cirka 8 000 kr.
Jag valde att välja ett hotell i en bakgata (50m. från huvudgatan.) 
Kostnad: 5 000 kr.
Valet var enkelt eftersom jag kan tänka egoistiskt (läs ekonomiskt).

Nu har jag vaknat på hotellet och tittat ut från min lilla franska balkong.
Ni skall nu få se min utsikt.

Utsikt rakt fram 

Utsikt vänster

Utsikt höger

Konstaterande.
Ingen havsutsikt, men lite billigare.

På toaletterna i Frankfurt kan man inhandla sig själv en tandborste genom att stoppa en euro i en tuggummiautomatsliknande maskin. Maskinen spottar sedan ut en minitandborste till dig. Man skall helt enkelt stoppa in hela tandborsten i munnen, tugga på den i två minuter, sedan spotta ut tandborsten och vips. Tänderna är rena.

Innovativt, så säg.

Det var på målsnöret att jag överlevde flygresan mellan Landvetter och Frankfurt. Planet skakade massor, och krängde både höger och vänster under hela resan. Barnen skrek i kör och mammorna tröstade med all kraft. Jag grät en skvätt, och blev religiös på riktigt för en kort stund. Jag tyckte mig höra missljud från motorerna vid flera tillfällen. Beställde in en miniflaska rödvin med en gång barvagnen kom åkandes i gången, och svepte den innan flygvärdinnan gett mig ett vinglas. När väl hjulen slog i marken insåg jag att jag överlevt en flygresa. Igen.

Nu blir det att vänta 4 timmar (har redan väntat tre), till nästa plan lyfter mot Barcelona. Och vi börjar på ny kula över min flygrädsla. Försökte bota min rädsla genom att halsa tre stora stark av märket Beck´s på flygplatsbaren.
7 euro styck. Taxfree-priser, här med alltså.
Verkar vara en kartellbildning över taxfreepriserna i hela europa.

Med hjärtklappning besökte jag toaletten för att tillfredsställa mig själv med en nummer två på flygplatstoaletten. När jag gör nummer två, så måste jag alltid också pinka lite. Jag tror inte, vid närmare eftertanke, jag gjort nummer två utan att pinka. Någon gång. För visst pinkar man alltid lite när man gör nummer två? Eller är det bara jag? När jag sedan stod och tvättade händerna, blev jag pinkenödig igen. Har jag aldrig blivit så snabbt kissenödig efter att jag kissat bara en minut tidigare. Måste varit de 21 eurona som ville ut fortast möjligt på grund utav rädslan?

När jag sedan kom tillbaka, såg jag tre flygkaptener dricka konjak i baren.
Eftersom jag numera är religiös, så bad jag en bön att de inte skulle flyga ett plan mot Barcelona klockan 21.10. För jag kunde ana en viss salongsberusning på kaptenerna. Jag vill återigen tacka alla mina vänner, om jag råkar dö i luften om cirka en timma. 

Onödig information 1.
De säljer konstiga tandborstar på tyska flygplatstoaletter

Onödig information 2.
Planet LH231Z mot Thailand är tre timmar försenat.

Tack alla för de varma orden över min återkomst.

Och nu bär det av till Spanien, Barcelona, i en hel vecka för att titta på Formula 1 på Circuit de Catalunya. Befinner mig på Landvetter flygplats och cirkulerar runt och tittar i de olika “taxfree”-affärerna. En påse M&M - 69 kr. En stor kaffe - 35 kr. Kanelbulle 25 kr. En liten Toblerone 29 kr. Och detta får mig att undra, eftersom det visuellmeddelas överallt med överdimensionerade textskyltar att jag faktiskt befinner mig i en taxfree-zon. Taxfree? Taxfree? Vems skatt är det vi slipper med dessa priser? Sveriges?

Nej, jag hoppar att handla i detta skattefria paradis.
Jag skall istället ägna mig åt att skriva ett testamente inför flygresan. Har nämligen sjuk flygrädsla. Det är faktiskt helt onormalt för en människa att färdas på 10 000 m. höjd i närmare 1 000 km/h. Så jag testamenterar alla mina tillgångar till mina barn, Kina och Ville. Min fru Karin får studieskulderna.

Tack för tiden som varit!

Har av flera orsaker letat upp ett andhål och vilat mig. Blockerade inte bara bloggen, utan hela Internet-användandet. Satte en tvångströja över laptopen och har istället ägnat mig åt friluftsaktiviteter, sociala samspel med mina medmänniskor, beundrat livet ur mina barns ögon och slitit ut ett par av mina converse-skor ända ned till tyget i innanmätet genom långa promenader. Men nu är då bloggpausen över, men min hatkärlek till den består. Jag kan hata min blogg över allt annat på jorden, samtidigt som jag älskar den. En skör tråd som är ack så svår att balansera på. Hatkärleken. Ack denna hatkärlek. 

Häromdagen greppade jag tag i min systemkamera och gick ut. Promenerade varthän skorna än spretade, och fotograferade också helt på måfå på olika objekt som jag stötte på. Ställde mig vid sidan av stora motorvägen och övade panorering genom att fota bilarna som passerade i 100 km/h. Det är lite trixigt att få till en bra bild med panorering. Men samtidigt blir resultatet häftigt. Plötsligt hör jag hur en man säger: “Och här står du och fotar motorfordon.” Jag vände mig om och såg att det var en hemlös man som hade tilltalat mig.

Efter att vi hälsat och talat om vädret i tre sekunder så föll vi in i en otrolig djup diskussion om livet. Han talade med en otrolig inlevelse, och vilka historier mannen spottade ur sig. En man som upplevt och sett mycket i sitt liv. Jag beundrade honom. Efter en lång stund insåg jag att jag talat med den okända hemlösa mannen i nästan en timma. Han avslutade sina berättelser genom att säga: “Ta en bild på mig. Ta nu en bild. Och varje gång du ser på bilden, skall du minnas vårt möte.”

Jag vill tacka dig, du hemlösa man, som öppnade mina ögon med dina berättelser. Du är min nya idol!