Bloggen befinner sig i en kort paus.

Återkommer inom ett par dagar.

Häromdagen köpte jag mig en take away-sallad. Halvvägs in i salladen såg jag ett hårstrå. I salladen. Jag hann tänka både det ena och det andra. Är det mitt hårstrå? Nej, så mörkt hår har jag inte. Har salladsmakaren haft hårnät? Troligtvis inte. Jag tog tag i hårstrået med pekfingret och tummen. Tittade på den. Och kastade den sedan i papperskorgen.

Skall jag fortsätta äta?
Jag är ju hungrig. Jättehungrig. Skit samma. Lite skit rensar magen, säger jag högt och fortsätter smaska.

Idag när jag stod i duschen såg jag ett hårstrå som klamrat sig fast i kaklet i ögonhöjd. Fy vad äckligt. Jag tänker absolut inte röra den. Tar därför duschmunstycket och spolar först ned den till golvet. Riktar sedan munstycket på hårstrået så att den åker vattenrutschkana mot golvbrunnen. Det blir lite slirigt, men jag lyckas. Efter många om och men, får jag hårstrået till slut att försvinna ned i brunnen. Usch vad äckligt! Tänk om jag hade trampat på den? Så det var bra att jobba sig lite så att den försvann.
Tvi vale.

Vad säger det om mig som person?
Jag kan fortsätta äta på en sallad som varit besudlad av en främlings hårstrå. Men jag kan inte röra ett hårstrå i duschen, som troligtvis tillhört en familjemedlem.

Är det kombinationen nakenhet och vatten som gör det lite snuskigare?

p.s.
kollar era kommentarer (och svarar) efter att jag sovit ett par timmar.

Gick förbi en kohage idag. Stannade till och tittade en stund. Kossorna såg så uttråkade ut. De bara stod där. Ömsom tittade på varandra, ömsom idisslade. Sedan kissade de. Sedan bajsade de. Det är inte mycket kor gör i en hage. Stirrar, äter, kissar och skiter. Och viftar bort flugor, omedvetet, med svansen.

Av någon märklig anledning böjde jag mig ner. Rev till mig själv en stor grästorva. Andades in ett djupt andetag. Hittade tenoren i mig själv och skrek så högt jag kunde: “Koosera, koosera, koosera, kom. Komsi, komsi. Mmmuuuuu! Koosera, koosera, koosera, kom.”

Flera kor tittade upp.
Där stod jag och viftade med gräset i handen som en cheerleader med pom-poms som dansade till en Haddaway-låt. Sedan började fyra kor gå mot mig. Efter någon minut var de framme, och de nästan bråkade sinsemellan över vem som egentligen skulle få äta upp mina pom-poms. En ko vann, och de andra tre vände om och gick tillbaka. Och idisslade.

Och då slog det mig. Varför gjorde de det?
Gick hela biten fram till mig, alltså. Hela hagen har ju gräs. Det är gräs överallt. Överallt. Om jag nu mot förmodan skulle stå i en hage full med geléhallon. Och någon idiot skulle stå 30 meter bort och ropa: “Kottera, kottera, kottera, kom!”

Skulle jag gå dit och käka upp geléhallonen ur hans hand?
Nej.

Jag skulle istället ropa tillbaka:
“Är du dum i huvudet? Jag skulle behöva gå över 46 000 geléhallon,
bara för att få dina 5. Vad tror du om mig egentligen?”

Ett nytt återkommande inslag kommer att presenteras i bloggen.
“Fredagsotrogen” kommer att uppenbara sig varje fredag. Och det är precis det jag kommer att vara. Fredagsotrogen. Varje fredag kommer jag nämligen presentera veckans roligaste funna inlägg, enligt mitt personliga tycke. Och har du tips på ett kanonroligt inlägg. Nytt som gammalt. Maila in en länk till blogg@kotteby.se

Fredagsotrogen vecka 16

Klicka HÄR!

“Powernapskungen.” är alltså veckans ord.

I grannfastigheten har det funnits en skoaffär i många år. Både deras butiksnamn och motto har varit aningen “think outside the box”. Medan alla människor boendes utanför 031-området skulle troligtvis mer se det som ”oj, vad göteborgskt”. Varje dag när jag passerar butiken läser jag mottot och tänker, vilka i göteborg är det som inte använder skor dagligen? Samtidigt som jag tänker sekunden senare, så fyndigt, ändå.

Idag, när jag i vanlig ordning gick förbi, såg jag femton meter längre ned på gatan att det renoverades på en ny butik. I samma fastighet som Bekväma Skor. De hade tapetserat papper över hela skyltfönstret så att man inte kunde smygkika in. Men kan kunde nu se deras motto som prydde skyltfönstret. Och återigen tänker jag samma. Så fyndigt, ändå.

Är våren här på riktigt efter påsk?
Nej.

Är våren här på riktigt när motorcyklarna dammas av?
Nej.

Är våren här på riktigt när vitsipporna blommar?
Nej.

Är våren här på riktigt när tidningar uppmanar till marathonbantning?
Ja.

Precis så är det. Varenda tidning och löpsedel belamras med olika slags budskap om rekordsnabba diet- och bantningslösningar. GI, Atkins, Viktväktarna, stenålderskosten, bantningspiller, pulverdieter och alla de andra olika slags bantningsformerna som alla påstår att just de är unika. Då vet man att våren är här. På riktigt.

Dagens kvällstidning:

Nu är våren äntligen här.

Och här är min vår-löpsedel:

Sprid nu budskapet vidare.
Vårens Kottebydiet är nämligen här!

Idag har jag klippt mig. Och vissa frågeställningar for genast genom mig.
Varför frågar alltid frisören:
“Och hur vill du bli klippt?” efter att de tagit på dig den där frisörkappan?

Alla kunder vill ju ändå visa hur man vill bli klippt genom att gestikulera och visa med armarna mot ens egna hår och säga: “Du kan ta lite här.” (tar i håret ovanför öronen). “Och så kan du klippa ned lite här.” (tar i håret i nacken). “Men du kan lämna lite mer hår här.” (drar i håret på hjässan).

Sedan tittar man alltid på frisören, via spegeln, och säger:
“Förstår du?”

Men eftersom frisören ifråga alltid drar kappan över din överkropp innan denne ställt frågan, så måste man alltid vifta bort kappan med armarna som en vingklippt fågel innan man kan förklara (gestikulera) hur man vill bli klippt.

Undran nummer två:
Varför är frisörkappan alltid så ful och har skrikiga färger?

Undran nummer tre:
Varför känner man att man “måste” prata med frisören om väder och vind?
Och om man inte gör det, så omsveps man av skuldkänslor över att man inte pratar. Det blir liksom en krystad tystnad.

Undran nummer fyra:
Varför visar de alltid slutresultatet med en nackspegel och frågar: “Är det bra såhär?” Det är ju redan försent ändå.

Undran nummer fem:
Varför svarar man alltid som kund: “Ja, det är kanon.” oavsett slutresultat?
Vad hade frisören gjort om jag sagt: “Nej, fy bövelen vad fult.” Och jag nu satt där med 4 mm. långt hår i nacken. Hur löser man det? Rent praktiskt, alltså.

Visste ni att var fjärde person i åldern 1524 år är arbetslösa?

Visst är den. Och man känner att vårkänslorna spritter i hela kroppen. Det var faktiskt skönt att blockera bort hela bloggen under en veckas tid. Ladda batterierna och hämta krafter. Ta igen en del från skolan och få umgås med familjen. Internet noll under påsk, alltså.

I helgen, när jag i lördags stod på spårvagnshållplatsen, så såg jag en förvirrad man. Han såg otroligt stressad ut. Och plötsligt från ingenstans började han skrika okvädningsord. Grova könsord i alla dess former flög ut ur munnen på mannen som en projektil, och de flesta som väntade på vagnen ryggade tillbaka i rädsla. Många lämnade platsen helt och hållet när mannen började irra omkring och vifta med armarna.

Troligtvis led mannen av tourettes syndrom. Och det fick mig att tänka till.
Är han medveten själv om att han står och gapar just skällsord?
Och varför gapar man (han) just invektiv?

Hade det inte varit lite mer trivsamt om mannnen ifråga skrek:
“Fy fagerlunds järnspikar, grevar och baroner. Nu blommar löken!”

En sista undran.
Hur gör djupt religiösa människor med vokala tics?

“Din morsa jobbar inte här”-lappar kryllar på alla arbetsplatser.
I alla dess former och skepnader.
Men häromnatten såg jag en otroligt rolig lapp på korvfabriken.
Den får en att tänka till.
Och man undrar lite bakgrunden till varför lappen kom till.