Ni som läst en längre tid vet om att jag älskar renoveringar. Ni som varit observanta har märkt att jag fascineras kring att renovera naken. Det är troligtvis inte nakenheten själv som jag fascineras över, utan det är nog bara det att det är annorlunda och att det känns så knasigt att renovera naken. Det är det som kittlar. Tror jag?
Idag tittade jag (som vanligt) på “Drömhus” På kanalen Travel and Living.
Tanken slog mig när jag satt där:
“Jag som gillar att renovera naken, borde ju titta på det här naken.”
Sagt och gjort. Jag strippade i första pausen. Och det blev genast mycket bekvämare att titta på “Drömhus”. Sedan satt jag där i 35 minuter. Med fötterna på bordet. Naken. Och tittade på TV. Renoverings-TV.
Efter ytterligare en paus kom jag på att jag inte brukar vara helt naken när jag renoverar. Utan jag brukar ju faktiskt ha tofflor på mig, när jag till exempel målar tak och annat. Så nu kändes det inte alls lika bra, plötsligt. Jag försökte genast leta efter tofflorna, men hittade dem inte. Så jag tog istället på mig mina unika vitröda Converse som jag köpte i New York i somras. Kändes genast mycket bättre. Att sitta naken. Med fötterna på bordet. Med Conversen på mig. Och titta på renoverings-TV.
Jag har nu gjort min egna nakenrenovering till en 2.0:a
Updated version.
Handledningsdag i skolan.
Jag passade på att umgås med dottern istället. Och tar igen skolarbetet på egen hand ikväll istället. En heldag med bara dottern är underbart kul. Att bara få umgås med ett barn är få förunnat när man har två barn. Så hon fick helt själv välja schema. Vi började med att åka till ett äventyrsbad. Dottern åkte både grön och blå rutschkana. Själv. 1 453 gånger. Sedan jacuzzi. Sedan bastu. Sedan duscha.
Möra åkte vi in till stan och gick på restaurang.
Jensens Bøfhus, närmare bestämt.
Köttbullar på spett med pommes frites.
Som efterrätt valde hon gör-din-egen-glass-konceptet.
Slutresultat. Mer strössel än glass.
Deras toalettdörrsskylt är ytterst märklig.
Visst är den. Istället för kjol, så är det (silikon?)-bröst.
Tyckte jag var roligt.
Men det slutar inte där.
Jag hatar pissoarer. Avskyr dem.
Men nu kunde jag inte låta bli.
För i pissoaren fick man pinka på en nyckelpiga.
Och jag dränkte den med ammoniak.
Jättelänge. Därför är den gul, istället för röd.
Imorgon kör jag ett race med bara sonen. Rättvist måste det vara.
Undrar vad han vill göra?
Kl. 18.00 Hemma 21 st. innebandytjejer stormade lägenheten. Frun tänkte ha avslutningsfest.
Kotte beundrade hönshuset en stund. Jag väntade med att duscha tills alla var på plats. När jag var klar, gick jag från badrummet till sovrummet i bara handduken. Det var populärt för smått förfriskade tjejer. Man får ju utnyttja situationen, tänkte jag och bröstade upp mig lite extra samtidigt som jag drog in magen med all min kraft. Med lilarött syrebristsansikte hälsade jag vänligt.
Kl. 20.30 Hemma Earth Hour. Släckte hela lägenheten och gav dem en påse med värmeljus.
Lämnade lägenheten.
Tog hissen, och insåg minuten senare att det inte var Earth Hour-aktigt.
21.00 Hemma hos vän Utflyttningsfest. Trevligt. Öl. Folk. Chips.
Försökte med all min makt övertala en man att jag faktiskt kände honom. Han förnekade. Jag stod på mig. Han fortsatte förneka. 15 minuter senare visade det sig att han var dokusåpakänd. Case Closed. Jag kände inte honom. Minns jag idag vad han heter? Nej. Men han bloggar. Jag bloggar. Vi pratade besöksstatistik. Han pratade dagar. Jag pratade veckor. Missförstånd. Att prata besöksstatistik sinsemellan bloggare är som att avslöja ens månadslön. Känsligt ämne, alltså.
00.45 Excet Ett ställe jag aldrig varit på.
Kommer jag gå dit igen? Nej.
03.30 Hedens Fotbollsplan Plan? Att gå hem.
Utfall? Ligga i fosterställning gråtandes i tron om att man är vilse.
Avstånd hem. 500 m.
03.45 Vet ej. Frugan kommer till undsättning som en riddare med taxibil.
Kör hem mig. Vilket visar sig vara 350 meter.
03.48 Hemma
Kaskadspya 1, 2 och 3.
Plan? Frugan hade planerat nattgos redan under dagen.
Utfall? Nej.
03.55 Hemma Somnar.
12.15 Hemma. Dagen efter. Vaknar. Med kläderna på. På golvet.
Och det visar sig att klockan är 13.15.
Måste på någé vis fira Formula 1-säsongens premiär.
Att fira för Kotteby innebär ståhej och galej med alkoholberusande drycker. En vän har utflyttningsfest. Utflyttningsfest är mucho bättre än inflyttningsfest. För denna form av fest innebär noll respekt för grannarna, då man ändå skall lämna sin casa. Högljutt, alltså. Sedan blir det troligtvis, i vanlig ordning, en krogrunda.
Rotade i förrådet och hittade av en slump en VHS-kassett. På denna kassett stod det “H-Bomb” med fetstil och svart till färgen. Och jag mindes direkt och fick flashbacks. H-Bomb var nämligen ett band jag hade under tonåren. Inte direkt ett uttänkt bandnamn, men vi var unga. Får helt enkelt skylla på det. Vi tyckte “Bomb” var fräckt. Fast innan det hette vi “Finger Machine”, och det var än värre.
Jag blev så till mig när jag nu höll kassetten i hand att jag tokletade efter min VHS-bandspelare. Måste ju få se på detta. Det var ju minst 12 år sedan jag hade sett på den. Och nu var det fredag och allt. Den dammade längst inne givetvis. Bandaren. Men jag fann den till slut. Nu skall det bli flashback-bio, tänkte jag och tog hissen upp med ilfart.
Poppade popcorn, knäckte en iskall öl, kopplade in VHS-spelaren, tryckte in kassetten, spolade tillbaka bandet, väntade 11 minuter, tryckte sedan på play och tog en walk down memory lane. Jösses vad smal jag var. Jösses vad ung jag var. Vilken skitunge jag var. Men. Vi var hippa. Vi var coola. Vi skrev egna låtar. Vi var mellan 16-17 år. Vi bodde i replokalen och fixade folköl från Statoil. Vi köpte “en liten Prince”, vilket på den tiden betydde 10 cigaretter i ett paket. Vi bodde verkligen i den sunkiga replokalen. Från fredag 17.00 till söndag 20.00. Vilka tider det var.
Samtidigt som jag nu i efterhand kan tycka att låten var sådär, så har jag samtidigt svårt att inte bli imponerad inom mig. Jisses. Vi var ju barn. Tjuvöldrickande sådana, men ändå barn. Jag skrev många låtar som ung. Men bara en låt fick bli “musikvideo”. Lite stolt är jag allt. Jag var inte heller sen med att digitalisera “musikvideon” som var på VHS-kassetten. Så att också barnbarnsbarnen kan få skratta åt den unge, Kotteby. Men visst. Ni kan också få se den om ni vill.
Jag var sjutton år och sångare i ett band som hette H-Bomb.
Vi var ett gäng coola killar.
1994. Det var året då Cobain dog.
Och tittar man noga ser man en löpsedel om hans död i vår replokal.
1994. Det var året då Sverige tog brons i fotbolls-VM.
Och tittar man noga finns inget om det på våra väggar i replokalen.
Ett nytt återkommande inslag kommer att presenteras i bloggen.
“Fredagsotrogen” kommer att uppenbara sig varje fredag. Och det är precis det jag kommer att vara. Fredagsotrogen. Varje fredag kommer jag nämligen presentera veckans roligaste funna inlägg, enligt mitt personliga tycke. Och har du tips på ett kanonroligt inlägg. Nytt som gammalt. Maila in en länk till blogg@kotteby.se
Kotte: Skulle du festa med alla tjejer hos oss på lördag? Fru: Ja. Kotte: Vad skall ni göra mellan 20.30 - 21.30? Fru: Vadå? Kotte: Ja, jag släcker ju strömmen en timma. Fru: Vadå? Kotte: Har du missat detta? Det är helt strömlöst. *poff* Fru: Men karaoke då? Kotte: Ingen karaoke. Fru: Inte ens lite? Kotte: Inte ens lite. Fru: Men. Alltså. Men. Men. Kotte: Man kan dricka sprit i mörkret. Och sjunga ut i luften.
Jag älskar F1. Och inatt kör säsongen igång klockan 02.30, lokal tid.
Jag älskar också LEGO. Som liten knodd var jag beroende av LEGO och andades LEGO dygnet runt. Kanske fick utlopp av mina latenta ingenjörsbehov redan som liten? Vem vet. Men som vuxen kan man inte bygga LEGO. Känns lite väl torftigt att göra det som 32-åring, ur andras ögon sett.
Detta har jag med enkla medel slagit bot på.
Jag skaffade en son.
Jag köpte sedan alla Ferrari-lego-byggen som fanns på “Toys R Us” till “sonen”. Hade sedan en LEGO-orgie hemma som varade i flera veckor. På nätterna, när barnen sov. De inre orgasmerna peakade en efter en. Fick endorfinutlopp och orgasmer som kom vartannat. Eufori och lycka, minst sagt. När allt sedan var klarbyggt, dalade euforin med en gång. Och jag var 4.500 kronor fattigare. Att fråga frugan om att få sätta upp alla legobyggen på vardagsrumsväggen var inte att tänka på.
Här kommer sonen in i bilden. Igen. Det var ju “hans” lego.
Pappa köpte två hyllor.
Monterade sedan dessa hyllor i hans rum.
På en höjd på 1,85 meter från golvet.
I och med detta når han inte legot förrän han i runda slängar nått en moppeålder, och troligtvis blivit torr bakom öronen. Smart.
Nackdel
Man får varje dag höra:
“Kan vi leka med de röda bilarna?”, varpå jag svarar:
“Nej. Inte idag. Det är 11 år kvar.”
Jag må vara gammalmodig.
Jag må ha kommit upp i åren.
Men jag besitter ändå relativt hög toleransnivå när det kommer till klädmodet och dess cykler.
Såg Gina Tricot:s senaste plaggreklam igår kväll. Nu är det tydligen hur modernt som helst att bära haremsbyxan. Genast tänker min amatörkonfektionshjärna: NEJ! Jag vet att jag inte är expert inom området, men säg nu inte att många kvinnor tänker anamma haremsbyxan. Jag bävar inför det värsta nu i sommar. Tänker gatorna fyllas med bajsnödiga kvinnor i haremsbyxor? Är det verkligen så? Nej, säg inte det.
Om min fru köper sig ett par haremsbyxor, så kan hon iskallt räkna med att jag går fem meter bakom henne. Och låtsas som om det regnar.
P.S.
På äldre damer med inkontinensblöja kan den vara kanon.
Då döljer de ju “paketet”.
