Idag fyller min fru år. Men är hon hemma ikväll? Nej, det är hon inte eftersom hon håller på med sin töntiga innebandy. Vi fick därför låtsas att det var fredag, och därmed hennes födelsedag, igår istället. Så ikväll kommer jag ligga hemma själv i soffan och titta på Robinson, för att klockan 20.04 inse att Robinson inte går ikväll.

Hur som helst. Klart bruden skall firas. Låt oss nu tillsammans bild-dokumentera gårdagens låtsaskalas. Jag började morgonen med att klottra en amatör-graffiti på en mur. Jag tog sedan ett kort på konsten, och MMS:ade bilden till min fru och önskade henne en bra dag på jobbet.

Jag började planera dagen in i minsta detalj eftersom jag var “ledig” ifrån mina studier. Jag åkte in till United Fashion som är en créme a la créme-klädbutik på Torggatan. Väl på plats köpte jag ett presentkort till frugan, så att hon helt själv kan gå till butiken och handla på sig lite konfektion och dricka champagne (ja, de serverar champagne till alla kunder i butiken). Eftersom jag är en fattig student, använde jag frugans pengar. Men det behöver ju inte ni berätta för henne. Det får bli våran hemlis.

När jag var klar och lite pruttig på champagne, och sonen var mätt på pepparkakor (ja, han var med mig), så gick vi vidare till Heaven 23 som har stans top notch-räkmackor som kostar en förmögenhet. Att lite asätare på polarbröd kan kosta såpass? När vi väl kom upp till 23:e våningen på Gothia Towers, så gled jag in och sade till första bästa servitrisen: “Här glider jag in på en räkmacka!”. Mitt Göteborgsskämt emottogs med pokerface, och hon gav mig istället en ironi-blick som sade: ”Tjena! Den var ju ny.”

När jag väl betalat de dyra räkmackorna med frugans pengar (eftersom jag är en fattig student), så ville grabben ta ett kort på mig. Och det fick han ju givetvis. Vem kan motstå hans smörsångar-leende?

Vi tog sedan spårvagnen till närmaste blomsteraffär för att köpa de dyraste rosorna, för att piffa upp hemmet. Eftersom jag är en fattig student, använde jag frugans pengar. Men det behöver ju inte ni berätta för henne. Väl hemma droppade jag ner en del utav blommorna i vatten, och några blommor plockade jag loss bladen på och strödde ut dem på hallgolvet tillsammans med lite värmeljus. “Love is in the air.” Ja, ni har rätt. John Paul Young smekte våra stereohögtalare på repeat.

Sedan tog jag ut asätarna ur sina kartonger och lade upp dem snyggt och prydligt på en tallrik istället. Jag tog ut champagneflaskan från kylningen som min fru betalat eftersom jag är en fattig student, och ställde också fram presentkortet och resten av blommorna. Sedan var det bara att invänta frugan som skulle komma hem från jobbet.

Min fru kom hem en stund senare. Och hon blev överraskad. Vi sjöng. Vi åt gott. Vi nattade barnen. Och sedan gav jag henne en nakenoljemassage i vår sängkammare. Efter att jag masserat henne en stund så hade vi  *******censur*********. Och det mina kära vänner kommer jag inte att bilddokumentera, hur mycket ni än vill. Jag är så sjukt romantisk, så det nästan är löjligt. Jag är en drömman. Jag är en svärmorsdröm utan dess like. Jag är en student som stjäl pengar från min fru, och återvinner dessa pengar tillbaka till henne, utan hennes egna vetskap. Jag är inte bara en drömman, jag är också smart. Eller fattig. Hur man nu ser på det.

Grattis på dig, kyssen!

Min älskade lilla sötnos till dotter fyller 6 år idag. Eftersom våran familj är lite udda, enligt många, så frågade jag båda barnen vad de ville göra på Kinas födelsedag. “Vi gör en film”, utbrast barnen. Och vips, tre timmar senare var filmen klar från A till Ö.

Här är vår lilla födelsedags-kortfilm:

Handledningsdag i skolan.
Jag passade på att umgås med dottern istället. Och tar igen skolarbetet på egen hand ikväll istället. En heldag med bara dottern är underbart kul. Att bara få umgås med ett barn är få förunnat när man har två barn. Så hon fick helt själv välja schema. Vi började med att åka till ett äventyrsbad. Dottern åkte både grön och blå rutschkana. Själv. 1 453 gånger. Sedan jacuzzi. Sedan bastu. Sedan duscha.

Möra åkte vi in till stan och gick på restaurang.
Jensens Bøfhus, närmare bestämt.

Köttbullar på spett med pommes frites.
Som efterrätt valde hon gör-din-egen-glass-konceptet.
Slutresultat. Mer strössel än glass.

Deras toalettdörrsskylt är ytterst märklig.
Visst är den. Istället för kjol, så är det (silikon?)-bröst.
Tyckte jag var roligt.

Men det slutar inte där.
Jag hatar pissoarer. Avskyr dem.
Men nu kunde jag inte låta bli.
För i pissoaren fick man pinka på en nyckelpiga.
Och jag dränkte den med ammoniak.
Jättelänge. Därför är den gul, istället för röd.

Imorgon kör jag ett race med bara sonen. Rättvist måste det vara.
Undrar vad han vill göra?

Rotade i förrådet och hittade av en slump en VHS-kassett. På denna kassett stod det “H-Bomb” med fetstil och svart till färgen. Och jag mindes direkt och fick flashbacks. H-Bomb var nämligen ett band jag hade under tonåren. Inte direkt ett uttänkt bandnamn, men vi var unga. Får helt enkelt skylla på det. Vi tyckte “Bomb” var fräckt. Fast innan det hette vi “Finger Machine”, och det var än värre. 

Jag blev så till mig när jag nu höll kassetten i hand att jag tokletade efter min VHS-bandspelare. Måste ju få se på detta. Det var ju minst 12 år sedan jag hade sett på den. Och nu var det fredag och allt. Den dammade längst inne givetvis. Bandaren. Men jag fann den till slut. Nu skall det bli flashback-bio, tänkte jag och tog hissen upp med ilfart.

Poppade popcorn, knäckte en iskall öl, kopplade in VHS-spelaren, tryckte in kassetten, spolade tillbaka bandet, väntade 11 minuter, tryckte sedan på play och tog en walk down memory lane. Jösses vad smal jag var. Jösses vad ung jag var. Vilken skitunge jag var. Men. Vi var hippa. Vi var coola. Vi skrev egna låtar. Vi var mellan 16-17 år. Vi bodde i replokalen och fixade folköl från Statoil. Vi köpte “en liten Prince”, vilket på den tiden betydde 10 cigaretter i ett paket. Vi bodde verkligen i den sunkiga replokalen. Från fredag 17.00 till söndag 20.00. Vilka tider det var.

Samtidigt som jag nu i efterhand kan tycka att låten var sådär, så har jag samtidigt svårt att inte bli imponerad inom mig. Jisses. Vi var ju barn. Tjuvöldrickande sådana, men ändå barn. Jag skrev många låtar som ung. Men bara en låt fick bli “musikvideo”. Lite stolt är jag allt. Jag var inte heller sen med att digitalisera “musikvideon” som var på VHS-kassetten. Så att också barnbarnsbarnen kan få skratta åt den unge, Kotteby. Men visst. Ni kan också få se den om ni vill.

Jag var sjutton år och sångare i ett band som hette H-Bomb.
Vi var ett gäng coola killar.

1994. Det var året då Cobain dog.
Och tittar man noga ser man en löpsedel om hans död i vår replokal.

1994. Det var året då Sverige tog brons i fotbolls-VM.
Och tittar man noga finns inget om det på våra väggar i replokalen.

Kotte: Skulle du festa med alla tjejer hos oss på lördag?
Fru: Ja.
Kotte: Vad skall ni göra mellan 20.30 - 21.30?
Fru: Vadå?
Kotte: Ja, jag släcker ju strömmen en timma.
Fru: Vadå?
Kotte: Har du missat detta? Det är helt strömlöst. *poff*
Fru: Men karaoke då?
Kotte: Ingen karaoke.
Fru: Inte ens lite?
Kotte: Inte ens lite.
Fru: Men. Alltså. Men. Men.
Kotte: Man kan dricka sprit i mörkret. Och sjunga ut i luften.

Jag älskar F1. Och inatt kör säsongen igång klockan 02.30, lokal tid.
Jag älskar också LEGO. Som liten knodd var jag beroende av LEGO och andades LEGO dygnet runt. Kanske fick utlopp av mina latenta ingenjörsbehov redan som liten? Vem vet. Men som vuxen kan man inte bygga LEGO. Känns lite väl torftigt att göra det som 32-åring, ur andras ögon sett.

Detta har jag med enkla medel slagit bot på.
Jag skaffade en son.

Jag köpte sedan alla Ferrari-lego-byggen som fanns på “Toys R Us” till “sonen”. Hade sedan en LEGO-orgie hemma som varade i flera veckor. På nätterna, när barnen sov. De inre orgasmerna peakade en efter en. Fick endorfinutlopp och orgasmer som kom vartannat. Eufori och lycka, minst sagt. När allt sedan var klarbyggt, dalade euforin med en gång. Och jag var 4.500 kronor fattigare. Att fråga frugan om att få sätta upp  alla legobyggen på vardagsrumsväggen var inte att tänka på.

Här kommer sonen in i bilden. Igen. Det var ju “hans” lego.
Pappa köpte två hyllor.
Monterade sedan dessa hyllor i hans rum.
På en höjd på 1,85 meter från golvet.
I och med detta når han inte legot förrän han i runda slängar nått en moppeålder, och troligtvis blivit torr bakom öronen. Smart.

Nackdel 
Man får varje dag höra:
“Kan vi leka med de röda bilarna?”, varpå jag svarar:
“Nej. Inte idag. Det är 11 år kvar.”

Vet Ni hur man med mycket enkla medel gör sin fru arvslös?

Man säljer en “Bloggeby” till svärföräldrarna.

Fru: Din humor är ibland skruvad.
Kotte: Vadå? Det är ett vetenskapligt facebook-experiment.
Fru: Men nu står du som singel ju?
Kotte: Ja, men du står kvar som gift.
Fru: Ja, men inte med vem.
Kotte: Vi har separerat på Facebook. Inte på riktigt.
Fru: Men det skapar ju bara en massa tjafs bland vänner.
Kotte: Det är det som är själva grejen.
Fru: Men varför?
Kotte: Vet ej. Som en kul grej?
Fru: Kul grej?
Kotte: Jag tänkte inte längre än så.
Fru: Det brukar du inte göra.
Kotte: Jag vet.